Vad kännetecknar god journalistik? I ”The elements of journalism” av Bill Kovach och Tom Rosenstiel finner vi ett svar. Tillsammans tas vi igenom de nio, eller numera tio, olika budorden. Med underrubriken; ”What newspeople should know and the public should expect” har boken fått stor uppmärksamhet samt flertal hyllningar.
Enligt Kovach och Rosenstiel är det inte beteckningen journalist som är det viktiga, utan vad som kännetecknar god journalistik. Nedan följer de nio budorden:
1/Journalism's first obligation is to the truth.
2/Its first loyalty is to citizens.
3/Its essence is a discipline of verification.
4/Its practitioners must maintain an independence from those they cover.
5/It must serve as an independent monitor of power.
6/It must provide a forum for public criticism and compromise.
7/It must strive to make the significant interesting and relevant.
8/It must keep the news comprehensive and proportional.
9/Its practitioners must be allowed to exercise their personal conscience.
Sanningsenlig, lojalitet och verifiering. De första punkterna. Vikten av att samla fakta, oberoende av tidigare intervjuobjekt; att samla in, bearbeta, reflektera och färdigställa. Med lojalitet till medborgarna; oberoende av den kommersiella marknaden. De traditionella mediernas uppgift är att granska. Tidigare har här funnits ett filter, journalister och redaktörer som tillsammans väljer ut vad som ska publiceras i radio, tv och tidning. I dagens informationssamhälle har filtret lösts upp. Redaktioner bestämmer inte längre vem som ska få ta del av vad.
Flertal journalister har inte bara kritiserat, utan även smutskastat sociala medier, som tillexempel bloggare; ”Blogg är, om ni ännu inte lyckats lista ut det, en slags sopstation på internet där kända och okända skrapar ihop resterna av ett liv och lägger ut till allmänt beskådande", skrev sydsvenskans krönikör och stora journalistpris vinnare Åke Stolt. Frågan är om en personlig blogg är en starkare nyhetskälla än ett sponsrat nyhetsföretag? Tänk om just det företag som sponsrar sitter på stora skandaler. I vårat nya informationssamhälle, där internet och gammelmedia står sida vid sida, sätts inte bara journalister, utan även läsare på prov. Antar du utmaningen?
Kovach och Rosenstiel's 10:e och infotmstionssamhällets nya bud: citizens, too, have rights and responsibilities when it comes to the news.
Det har aldrig gått snabbare eller varit lättare att få tag på eller sprida en nyhet. Twitter, google, facebook; Hur många av er börjar dagen med att kolla någon av dessa flöden? Hur källkritisk är du? Ett faktum är dock det finns tillfällen då sociala medier har fungerat bättre än gammelmedia. Som fallet med Malala; en flicka som kämpade för barns, framför allt flickors, möjlighet till utbildning i Pakistan. Historier kring det tryckta samhället fick genom hennes aktivistblogg spridning, när talibantrogna fick nys om detta utfördes det ett mordförsök. Frågan är om budskapet kring läget Pakistan hade fått lika stor uppmärksamhet utan Malala? Vikten av att en diktatur aldrig får kväva journalistiken.
”This raises the possibility of a new approach to journalism. As the example earlier of a blogger's doubts about the accuracy of a national news report demostrates, the emergence of an engaged and active citizen monotoring of the press moves watchdog journalism to the techniques of the citisen blogger could not only produce a powerful new tool for watchdog reporting but also engender a recornition of the need for a new journalism based on cooperation between the press and the public.” Kovach och Rosenstiel ur ”the elements of journalism”.
Dessvärre, när de gäller sociala medier, kommer ofta rättssäkerheten och integritetsskyddet i kläm. Som i fallet i Blogg B, med de unga pojkarna, tillhörande en religös församling, dess personnr, namn och adress publicerades på internet. Hos bloggare och gemene man tror jag okunskapen och eftertänksamheten kring ”spelreglerna” är stor. Detta, tror jag, gör det desto viktigare för journalister att hålla sig till dessa. Jag tror även att det är viktigt att lära barn, redan i skolåldern, att vara kritisk till vad de ser och läser i all media. Nyheter kan leda oss in på alla möjliga spår, jag tycker mig stöta på allt fler främlingsfientliga uttalanden och Sverige demokraterna fortsätter att stiga i opinionsmätningarna. Skönhetsidealen blir, enligt mig, allt mer skeva och alla skyller på varandra. Om inte de stora bolagen tar tag i det får vi försöka börja från andra hållet. Att lära vad som är en riktig nyhet, vad som är värt att ta del av. Dåliga journalister, de vars arbete inte faller under de nio budorden, har alltid existerat men i dagens mediesamhälle finns här mycket mer att ta del av. Mycket mer att sortera in i rätt fack.
Sammanfattningsvis tror jag att de olika medierna kan dra nytta av varandra. Som Martin Jönsson på Svenska Dagbladet uttrycker det; ”Det är inte 'no journalism', som alltför många redaktörer fortfarande hävdar eller tror. Det är snarare, faktiskt, en 'new journalism'. Men dess styrka ligger inte i att ersätta den gamla, utan i att komplettera den.” .
en väldans sen kommentar...
SvaraRaderaIntressanta tankar! Jag gillar tanken kring att vara källkritisk på facebook. Det känns som att vi alla är aningen för godtrogna när vi ögnar igenom flödet (jag har i alla fall lätt för att vara det). Jag gillar även hur hela din text känns som att den uppmanar de vanliga människorna att ta sitt ansvar och agera. Väldigt inspirerande.
För mig känns det underligt när en journalist som blivit tilldelad utmärkelser för sin journalistik gör sådana uttalanden om bloggar. Men som Martin Möller även säger i samma artikel som du citerade: "Journalister är inte så mycket för förnyelse. Generellt sett är vi en kår av ganska konservativa traditionalister, med en stadigt cementerad definition av hur bra journalistik ska se ut och en stor röd varningslampa för allt vad tekniska innovationer gäller." Eller så kanske helt enkelt Åke Hult enbart har kollat runt på de senaste modebloggarna?