BLOGG D – THE ELEMENTS OF JOURNALISM

Vad kännetecknar god journalistik? I ”The elements of journalism” av Bill Kovach och Tom Rosenstiel finner vi ett svar. Tillsammans tas vi igenom de nio, eller numera tio, olika budorden. Med underrubriken; ”What newspeople should know and the public should expect” har boken fått stor uppmärksamhet samt flertal hyllningar.

Enligt Kovach och Rosenstiel är det inte beteckningen journalist som är det viktiga, utan vad som kännetecknar god journalistik. Nedan följer de nio budorden:

1/Journalism's first obligation is to the truth.
2/Its first loyalty is to citizens.
3/Its essence is a discipline of verification.
4/Its practitioners must maintain an independence from those they cover.
5/It must serve as an independent monitor of power.
6/It must provide a forum for public criticism and compromise.
7/It must strive to make the significant interesting and relevant.
8/It must keep the news comprehensive and proportional.
9/Its practitioners must be allowed to exercise their personal conscience.

Sanningsenlig, lojalitet och verifiering. De första punkterna. Vikten av att samla fakta, oberoende av tidigare intervjuobjekt; att samla in, bearbeta, reflektera och färdigställa. Med lojalitet till medborgarna; oberoende av den kommersiella marknaden. De traditionella mediernas uppgift är att granska. Tidigare har här funnits ett filter, journalister och redaktörer som tillsammans väljer ut vad som ska publiceras i radio, tv och tidning. I dagens informationssamhälle har filtret lösts upp. Redaktioner bestämmer inte längre vem som ska få ta del av vad.

Flertal journalister har inte bara kritiserat, utan även smutskastat sociala medier, som tillexempel bloggare; ”Blogg är, om ni ännu inte lyckats lista ut det, en slags sopstation på internet där kända och okända skrapar ihop resterna av ett liv och lägger ut till allmänt beskådande", skrev sydsvenskans krönikör och stora journalistpris vinnare Åke Stolt. Frågan är om en personlig blogg är en starkare nyhetskälla än ett sponsrat nyhetsföretag? Tänk om just det företag som sponsrar sitter på stora skandaler. I vårat nya informationssamhälle, där internet och gammelmedia står sida vid sida, sätts inte bara journalister, utan även läsare på prov. Antar du utmaningen?

Kovach och Rosenstiel's 10:e och infotmstionssamhällets nya bud: citizens, too, have rights and responsibilities when it comes to the news.

Det har aldrig gått snabbare eller varit lättare att få tag på eller sprida en nyhet. Twitter, google, facebook; Hur många av er börjar dagen med att kolla någon av dessa flöden? Hur källkritisk är du? Ett faktum är dock det finns tillfällen då sociala medier har fungerat bättre än gammelmedia. Som fallet med Malala; en flicka som kämpade för barns, framför allt flickors, möjlighet till utbildning i Pakistan. Historier kring det tryckta samhället fick genom hennes aktivistblogg spridning, när talibantrogna fick nys om detta utfördes det ett mordförsök. Frågan är om budskapet kring läget Pakistan hade fått lika stor uppmärksamhet utan Malala? Vikten av att en diktatur aldrig får kväva journalistiken.

”This raises the possibility of a new approach to journalism. As the example earlier of a blogger's doubts about the accuracy of a national news report demostrates, the emergence of an engaged and active citizen monotoring of the press moves watchdog journalism to the techniques of the citisen blogger could not only produce a powerful new tool for watchdog reporting but also engender a recornition of the need for a new journalism based on cooperation between the press and the public.” Kovach och Rosenstiel ur ”the elements of journalism”.


Dessvärre, när de gäller sociala medier, kommer ofta rättssäkerheten och integritetsskyddet i kläm. Som i fallet i Blogg B, med de unga pojkarna, tillhörande en religös församling, dess personnr, namn och adress publicerades på internet. Hos bloggare och gemene man tror jag okunskapen och eftertänksamheten kring ”spelreglerna” är stor. Detta, tror jag, gör det desto viktigare för journalister att hålla sig till dessa. Jag tror även att det är viktigt att lära barn, redan i skolåldern, att vara kritisk till vad de ser och läser i all media. Nyheter kan leda oss in på alla möjliga spår, jag tycker mig stöta på allt fler främlingsfientliga uttalanden och Sverige demokraterna fortsätter att stiga i opinionsmätningarna. Skönhetsidealen blir, enligt mig, allt mer skeva och alla skyller på varandra. Om inte de stora bolagen tar tag i det får vi försöka börja från andra hållet. Att lära vad som är en riktig nyhet, vad som är värt att ta del av. Dåliga journalister, de vars arbete inte faller under de nio budorden, har alltid existerat men i dagens mediesamhälle finns här mycket mer att ta del av. Mycket mer att sortera in i rätt fack.

Sammanfattningsvis tror jag att de olika medierna kan dra nytta av varandra. Som Martin Jönsson på Svenska Dagbladet uttrycker det; ”Det är inte 'no journalism', som alltför många redaktörer fortfarande hävdar eller tror. Det är snarare, faktiskt, en 'new journalism'. Men dess styrka ligger inte i att ersätta den gamla, utan i att komplettera den.” .

BLOGG C – NÄR BLIR JOURNALISTIK FIKTION?

”Svensk maffia – en kartläggning av de kriminella gängen” har länge haft en plats i min bokhylla ändå har jag inte förmått mig att läsa den. När jag nu, via studier, blev uppmanad att läsa någon av ett gäng böcker och ”Svensk maffia” var en av dessa, tog jag tillfället i akt. Det som tidigare har fått mig att inte läsa boken är att jag haft förutfattade meningar om att författarna Lasse Wierups och Matti Larssons skulle hollywoodifiera de svensk kriminella gäng. Hade jag rätt?

”Reportagen byggde på gedigen research och outtröttligt fotarbete, precis som god journalistik alltid har gjort. Skillnaden låg i hur man använde sitt material och slutligen skrev sin artikel." ur texten "new journalism blir aldrig ensam av Jan Gradvall.

I ”Svensk maffia” använder man sig av ovanstående berättarteknik. Sedan 1973 och Tom Wolfe's antologi ”New journalism” har detta begrepp komma att kallas just; new journalism. Istället för att endast samla in fakta för att stapla upp dessa i format som vanligen ses i nyhetsartiklar så tar man del av den berättarteknik som vi mer vanligen läser i romaner och fiktion. ”The art of fact ” som Jan Gradvall skrev.

”The art of lies”

Vanligen skulle en rapport om svenska kriminella gäng skrivas utifrån fakta kring hur många som dömds till fängelse, hur många som varit misstänkta och hur många som enligt statistiken råkat illa ut. Självfallet skulle det, i detta fall, finnas ett stort mörkertal och därav inte ge en rättvis bild över hur verkligheten ser ut. Ett problem som många journalister, i vissa fall, råkar ut för. Reportage i ovanstående format ger en stark trovärdighet men påverkar en mindre än nedanstående. Skulle vi istället få följa med enstaka individer i händelsen; För att se det med deras ögon; För att hänga med i deras tankar, så berörs vi mer och, enligt mig, på ett djupare plan. Jag tror att detta ger en känsla av att "det skulle kunna hända vem som helst". För den största känsla jag lämnas med efter att ha läst "Svensk maffia" är just denna. Tänk så skulle jag, som småföretagare, råka ut för en utpressning från något kriminellt gäng?

"Svensk maffia" går, kapitel efter kapitel igenom de största, svenska kriminella gängen som 2007(då boken kom ut) verkade i Sverige. Detta gör man genom intervjuer med medlemmar i gängen, föredetta medlemmar, närstående till medlemmar och med berörda samt offer. In förs även fakta kring bland annat utredningar och förhör.

Problemet med den journalistiska litteraturen, som jag tycker ”Svensk maffia” är, är frestelsen vid att bana iväg. Fiktion och journalistik hör inte ihop. ”The art of lies” som Jan Gradvall skrev.

Så var går gränsen?

I debatten  om Liza Marklunds "Gömda" är sanningskritikerna många. Jan Helin, chefredaktör på Aftonbladet, anser att det är två frågor som står i fokus; På vilka grunder fick "Mia" asyl i USA, och varför gjorde Liza Marklund om Mias chilenske man till en blond svensk från Norrland?  Annika Widebäck tycker att den stora frågan är om Mia blev förföljd eller inte. Men Annika gick även närmare in på detaljer, var dörren, till lägenhet där Mia befann sig, borttagen eller inte? Hon tyckte man skulle bege sig till Oxelösund för svar. Just denna debatt tycker jag väl belyser att läsaren har olika krav på sanningshalten. Vissa vill att närmaste detalj ska vara förankrad, inte något som kommit till i författarens skrivarglöd, medan andra anser att det i det stora hela är budskapet som är det viktiga. Jag själv tyr mig till sanningen, men tycker att det finns vissa undantag.

I ”att skriva reportage” intervjuar författarna Stig Hansén och Clas Thor, Anna-Maria Hagerfors. Anna-Maria Hagerfors har i reportageserien ”livet på Koppargatan” tagit sig friheten att skriva: ”Så snart söndagsmässan är över rusar familjen Dymek och grannarna på koppargatan till stadion, ett månglarnas tempel, där man kan hitta sällsynta ting som skor och packningar till kranar.”. Men i verkligheten bor inte familjen Dymek grannar med ”grannarna på koppargatan” utan dessa bor ett par kvarter bort. De rusade, denna söndag, inte heller till stadion, däremot söndagen därpå. Sådana osanningar kan jag tycka är okej, som egentligen handlar om att ”hålla ihop det inför läsaren”, som Anna-Maria uttrycker det, och inte om att förstärka, eller ”krydda” en historia.

Hollywoodifiering

Så är nu, med grund i dessa reflektioner, ”Svensk maffia” en hollywoodifiering av kriminella gäng? Jag tycker författarna har varit duktiga på att variera intervjupersoner. Självfallet är ibland historierna återberättade av gängmedlemmar som lämnar ute och kanske till och med späder på vissa detaljer för att framstå åtråvärda, som ett slags vädjande efter allmänhetens respekt. Men eftersom det i boken finns båda sidorna; Positivitet och negativitet, blir detta inte ett lika stort problem som det hade kunnat bli. Det faktum att författarna stundtals har tonvis med fakta (med namnåtergivelse som ibland är krånglig att hålla koll på) gör även boken mer trovärdig.

Jag tycker överlag att "Svensk maffia" är en grundlig och bra kartläggning, inte en glamorös roman som kommer få fler vilsna pojkar att ansluta sig till kriminella gäng, jag tycker författarna har gjort ett bra jobb men är beredd att hålla med denna recension. Författarna presenterar detta utan problematik. Vidare djupa analyser, om varför det ser ut som det gör, hade gett en större förklaring och även ytterligare tvättat bort coolhetsfaktorn med att vara medlem i ett gäng.

En sak är dock säker. Jag hade aldrig läst en 390 sidor lång rapport om svenska kriminella gäng. New journalism är mycket mer intressant. 

BLOGG B - ETIK I MEDIERNA

Hur mycket ska en journalist publicera och när ska uppgifter som namn, etnisk tillhörighet, trosuppfattning, mm framgå? Hur påverkas samhället och individer? Vad är relevant för att en nyhet ska behålla status; trovärdig? Och vad säger reglerna?

Icke journalister som publicerar samma sak som journalister, ofta med en ocensurerad information, en stark vinkel eller källkritik. I ”Journalistpodden i Almedalen #09: Etik i medierna”, 2013-07-03, pratar Mats Olin, chef på Timbro Medieinstitut, om hur de stjäl upplägget som journalister har för att påverka sina läsare. Detta går under namnet mediegranskning. Hur påverkar detta trovärdigheten som journalister besitter? Förflyttas trovärdigheten från medierna till nätet med sidor som timbro.se, sociala medier och ännu värre de som, enligt mig, utnyttjar det journalistiska upplägget, exponerat.info(vars budskap uppenbarligen är främlingsfientligt)? Om medierna inte publicerar allt, tycker då allmänheten journalisterna inte ger en heltäckande bild över hur verkligheten ser ut? Och hur långt ska en journalist gå för att hänga med i den nya utvecklingen?

Eventuellt hatbrott

Den 20 Augusti 2008 hittades Daniel Nordström, knivskuren till döds i sin lägenhet, mördad. Några dagar efter mordet häktas två unga killar en 15 och en 17åring. Nu frodas uppgifterna på nätet; Daniel Nordström en homosexuell man, mördad. Två unga pojkar båda medlemmar i samma religiösa församling och den ena med en religiösextremistiskblogg, häktade. Bevisen är tydliga. Killarna har varit i lägenhet då mordet inträffade och en av dem bekänner ha använt sig av en kniv, dock i självförsvar. Exakt vad som hänt och vad som utlöst brottet är däremot helt oklart. På nätet hängs killarna ut med både personnummer, namn och adress. Bilden som målas upp av händelsen är att detta är ett hatbrott. Samtidigt ställs mediabyråerna, i sina moralfrågor, på sin spets.

Sydsvenskan väljer att inte berätta något om den trosuppfattning killarna har men som en del av deras profil berättar de däremot att ”de är duktiga i skolan”. Kvällsposten reflekterar över hur andra medier valt att citera denna ”blogg med extrema åsikter i moralfrågor” rakt av , medan de själva väljer att berätta om dess existens. Också det som en del av en personprofil. Aftonbladet däremot, de berättar allt. Bland annat om att ett klipp innehållande en predikan om att kärlek mellan man och kvinna är det vackraste som finns, har publicerats på bloggen, och om att killarna ber dagligen. Resonemang som lämnar läsaren att spekulera fritt och inte minst, på bara några knapptryck, kan leda till bloggen som därmed avslöjar deras identitet.

Medan jag lyssnar till sverigeradios program, ”medierna”, 2009-01-31, om ovanstående händelse, kommer jag att tänka på ett citat från mitt förra blogginlägg. Om hur man väljer ut vad som blir en nyhet och vad man undviker att skriva för att inte förstärka folks fördomar.

"Potentiella nyheter kan kanske också väljas bort eftersom de uppfattas skrämma upp människor i onödan genom att vara för 'alarmistiska' eller förstärka fördomar." Bengt Johansson i "Vid nyhetsdesken" en studie av nyhetsvärdering.

Visst. Att bloggen existerar är ett faktum. Lika så att klippet har publiceras och att killarna är duktiga i skolan. Men om det är relevant för brottet, det vet ingen ännu. Jag tycker man ska hålla sig till vad som är faktamässigt intressant kring nyhetshändelsen och till den information som polisen förmedlat. När vi sen har en slutsatts och ett avstamp i utredningen, då kan namn, bilder, fakta kring ev hatbrott, osv skrivas ner och publiceras. Dessutom kom denna händelse att inte ha ett dugg med sexuell läggning eller trosuppfattning att göra.

”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.” Ett urdrag ur ”Etniska regler för press, radio och tv”.

Detta tror jag i längden kommer att leda till en större trovärdighet än en slags ”berätta allt, och lite till”-journalistik som man sedan måste rätta till, och som därmed, redan tagit skada i samhället eller i värsta fall, för enskilda individer. Aftonbladets chefredaktör och ansvarig utgivare Jan Helin anser att det är nedtoning som får folk att tappa trovärdigheten, att man på internet likväl kan hitta sanningen och att läsaren då kommer vända sig till andra forum. Jag själv tror att om alla mediebyråer håller sig till samma moral så förstår allmänheten att journalister är något att lita på, där tar man inte ut något i förhand.

Självklart är det lätt för mig att säga när jag 4 år senare tycker till. Och det är också därav som jag tycker det är viktigt att man tar sig en extra funderare innan man publicerar en text och hellre kommer med källkritisk fakta än sabba puckar.

Mediegranskare och pressetik

Denna ”journalistmoral” kommer inte från ingenstans. På http://po.se kan man läsa om spelregler för press, radio och tv. Den pressetiska regelsamlingen är någonting som branschen själv har tagit fram och är alltså ingenting som måste följas. Enligt grundlag och offentlighetsprincipen är alla muntliga domstolsförhandlingar öppna för allmänheten så länge de inte är sekretesskyddade, med andra ord, ingen av ovanstående medier eller nätsidor gjorde något brottsligt i de personprofiler som publicerats. Via allmänna handlingar via t.ex. skatteupplysningar kan man, med små medel, lätt ta reda på mer om de häktade och offret.

Jag förespråkar de pressetiska reglerna och jag tycker därav att det är bra att seriösa mediegranskare som t.ex. timbro.se existerar. Det känns bra att journalister, i dagens digitaliserade samhälle, har ett extra öga på sig för de frestelser att publicera lättillgänglig information som många gånger kanske är irrelevant.

Avslutningsvis vill jag bara påpeka att jag tycker att det i vissa fall kan vara befogat att publicera t.ex namn eller bild. Ett sådant fall är när rättsväsendet önskat hjälp från allmänheten att t.ex. identifiera en brottsling eller ett annat då brottslingen blivit dömd för grovt brott. Media är en byrå som samlar relevanta, aktuella händelser och nyheter, inte en domstol.

BLOGG A - NYHETSVÄRDERING

USA och Ryssland diskuterar inbördes krig i Syrien, fortsatt våld i Sverige och Apple lanserar nya telefoner. Varje dag tar vi del av information utvald av media. Vad är det som gör att just den där nyheten blir just precis det; en nyhet?

Sverige vinner över Kazakstan i fotbolls VM-kval. Zlatan sprakade efter 27 sekunder in det första och enda målet. Målet sades ha slagit det svenska rekordet och alla kvälls- och dagstidningar var snabba på att göra nyhet av händelsen. Samtidigt som matchen pågick lyssnade jag på Sveriges radio P4 och radiosporten. P4 fick in en rättelse att det faktiska rekordet tillhörde Hjalmar Lorichs. Hjalmar satte, i en match mot Finland 1912 det första målet efter endast 11 sekunder. Radiosporten bestämde sig för att innan ett reportage om Anders Svensson; Sveriges meste landslagsspelare genom tiderna, göra ett kortare inslag om fotbollsspelaren Hjalmar Lorichs.

För att inte tala om det faktum att Sverige vann sin match över Kazakstan och därmed tog steget närmare framgång så måste denna match ha varit en lyckoträff för framförallt journalister på kvällstidningar. Varför just kvällstidningar undrar ni? Dagstidningarna lever på prenumeranten medan kvällstidningar lever på antal klick och antal sålda lösnummer. Den matchkväll som utspelade sig i tisdags var inte bara ett nyhetstillfälle. Aftonbladet.se lyckades mjölka ur ett ca tjugotal nyhetshändelser vilket i sin tur leder till fler klick.

Intresset för nyheter

Det fanns viss problematik inför matchen. Konstgräs var en av dem. Trots detta trodde nog flertalet att Sverige skulle ta hem en trepoängare. Det som fick händelsen att gå från ca 3 till närmare 20 uppdateringar var den dramatiska inledningen. Nyheter som avviker från det förväntade får en egen karaktär och stiger genast i efterfrågan. En annan bidragande faktor är identifikation. "Vid nyhetsdesken" en studie av nyhetsvärdering, av Bengt Johansson sammanfattar detta väl: "Människor ska också kunna identifiera sig med själva händelsen, vilket gör att sådant som ligger nära människor kulturellt och geografiskt intresserar dem mer".

Nyheter har ett kort bäst föredatum. Detta betyder inte alltid att det gäller att vara ute så snabbt som möjligt utan i så rätt tid som möjligt. Att gå ut med ny information om stadsbudgetar samtidigt som kungahuset bekänner sig vänta tillökning är inte ett sett att få sina nyhetsartiklar väl synliga i kvälls- och dagspress.

För mycker information

Påtal om identifikation och igenkänning. I både mitt facebook- och twitterflöde dök denna artikel i veckan upp om och om igen. Förutom att vi alla berörs av att en kvinna i ung ålder ska behöva leva(om man nu kan kalla hennes nuvarande liv för att leva) på detta sätt, så berör detta flera viktiga delar för att en nyhet ska vara intressant. Politik, ekonomi och olyckor. Vi kanske känner någon som lever under likande förhållanden. Händelsen som är väldigt negativt laddad beskrivs enkelt men är samtidigt väldigt viktig och relevant.

Det spännande, tycker jag är, att den artikeln om kvinnan ovan i mitt facebook- och twitterflöde slår ut alla artiklar som skrivits om det pågående inbördeskriget i Syrien. Missförstå mig inte. Båda är viktiga men ska man logiskt utgå från antalet personer händelserna berör så borde Syrien just nu ta upp all plats i all media. Orsakerna till att läget inte ser så ut kan vara flera  En av de större tror jag är att nyheter som drar ut över en längre period ofta saknar en överraskande eller sensationell innebörd. Orden krig och Syrien skapar, innan vi ens har läst artikeln, en bild om vad som komma skall. Vi blir på något sätt vana med att höra från ämnet.

En annan anledning kan vara att vi inte får ta del av all viktig information. Bengt Johansson skriver: "Potentiella nyheter kan kanske också väljas bort eftersom de uppfattas skrämma upp människor i onödan genom att vara för 'alarmistiska' eller förstärka fördomar. Men det kan också handla om att journalisterna inte vill visa upp vad de uppfattar som oönskade idealbilder, exempelvis kriminella gängledare som framställs allt för positivt."

Brist på svenska utrikeskorrespondeter

Ett problem bland Sveriges utrikesnyheter som också kan leda till avsaknaden av nyheter från tillexempel läget i Syrien är bristen på ekonomi och därmed möjligheten fler utrikeskorrespondenter. Detta har lett till att journalister och reportrar tvingas plocka sin information från källor som Reuters och TT. TT är dessutom många gånger en direkt översättning från Reuters. Kontentan av detta är att vi ibland får en enformig nyhetsvinkel på hur olika världssituationer ser ut.