BLOGG B - ETIK I MEDIERNA

Hur mycket ska en journalist publicera och när ska uppgifter som namn, etnisk tillhörighet, trosuppfattning, mm framgå? Hur påverkas samhället och individer? Vad är relevant för att en nyhet ska behålla status; trovärdig? Och vad säger reglerna?

Icke journalister som publicerar samma sak som journalister, ofta med en ocensurerad information, en stark vinkel eller källkritik. I ”Journalistpodden i Almedalen #09: Etik i medierna”, 2013-07-03, pratar Mats Olin, chef på Timbro Medieinstitut, om hur de stjäl upplägget som journalister har för att påverka sina läsare. Detta går under namnet mediegranskning. Hur påverkar detta trovärdigheten som journalister besitter? Förflyttas trovärdigheten från medierna till nätet med sidor som timbro.se, sociala medier och ännu värre de som, enligt mig, utnyttjar det journalistiska upplägget, exponerat.info(vars budskap uppenbarligen är främlingsfientligt)? Om medierna inte publicerar allt, tycker då allmänheten journalisterna inte ger en heltäckande bild över hur verkligheten ser ut? Och hur långt ska en journalist gå för att hänga med i den nya utvecklingen?

Eventuellt hatbrott

Den 20 Augusti 2008 hittades Daniel Nordström, knivskuren till döds i sin lägenhet, mördad. Några dagar efter mordet häktas två unga killar en 15 och en 17åring. Nu frodas uppgifterna på nätet; Daniel Nordström en homosexuell man, mördad. Två unga pojkar båda medlemmar i samma religiösa församling och den ena med en religiösextremistiskblogg, häktade. Bevisen är tydliga. Killarna har varit i lägenhet då mordet inträffade och en av dem bekänner ha använt sig av en kniv, dock i självförsvar. Exakt vad som hänt och vad som utlöst brottet är däremot helt oklart. På nätet hängs killarna ut med både personnummer, namn och adress. Bilden som målas upp av händelsen är att detta är ett hatbrott. Samtidigt ställs mediabyråerna, i sina moralfrågor, på sin spets.

Sydsvenskan väljer att inte berätta något om den trosuppfattning killarna har men som en del av deras profil berättar de däremot att ”de är duktiga i skolan”. Kvällsposten reflekterar över hur andra medier valt att citera denna ”blogg med extrema åsikter i moralfrågor” rakt av , medan de själva väljer att berätta om dess existens. Också det som en del av en personprofil. Aftonbladet däremot, de berättar allt. Bland annat om att ett klipp innehållande en predikan om att kärlek mellan man och kvinna är det vackraste som finns, har publicerats på bloggen, och om att killarna ber dagligen. Resonemang som lämnar läsaren att spekulera fritt och inte minst, på bara några knapptryck, kan leda till bloggen som därmed avslöjar deras identitet.

Medan jag lyssnar till sverigeradios program, ”medierna”, 2009-01-31, om ovanstående händelse, kommer jag att tänka på ett citat från mitt förra blogginlägg. Om hur man väljer ut vad som blir en nyhet och vad man undviker att skriva för att inte förstärka folks fördomar.

"Potentiella nyheter kan kanske också väljas bort eftersom de uppfattas skrämma upp människor i onödan genom att vara för 'alarmistiska' eller förstärka fördomar." Bengt Johansson i "Vid nyhetsdesken" en studie av nyhetsvärdering.

Visst. Att bloggen existerar är ett faktum. Lika så att klippet har publiceras och att killarna är duktiga i skolan. Men om det är relevant för brottet, det vet ingen ännu. Jag tycker man ska hålla sig till vad som är faktamässigt intressant kring nyhetshändelsen och till den information som polisen förmedlat. När vi sen har en slutsatts och ett avstamp i utredningen, då kan namn, bilder, fakta kring ev hatbrott, osv skrivas ner och publiceras. Dessutom kom denna händelse att inte ha ett dugg med sexuell läggning eller trosuppfattning att göra.

”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.” Ett urdrag ur ”Etniska regler för press, radio och tv”.

Detta tror jag i längden kommer att leda till en större trovärdighet än en slags ”berätta allt, och lite till”-journalistik som man sedan måste rätta till, och som därmed, redan tagit skada i samhället eller i värsta fall, för enskilda individer. Aftonbladets chefredaktör och ansvarig utgivare Jan Helin anser att det är nedtoning som får folk att tappa trovärdigheten, att man på internet likväl kan hitta sanningen och att läsaren då kommer vända sig till andra forum. Jag själv tror att om alla mediebyråer håller sig till samma moral så förstår allmänheten att journalister är något att lita på, där tar man inte ut något i förhand.

Självklart är det lätt för mig att säga när jag 4 år senare tycker till. Och det är också därav som jag tycker det är viktigt att man tar sig en extra funderare innan man publicerar en text och hellre kommer med källkritisk fakta än sabba puckar.

Mediegranskare och pressetik

Denna ”journalistmoral” kommer inte från ingenstans. På http://po.se kan man läsa om spelregler för press, radio och tv. Den pressetiska regelsamlingen är någonting som branschen själv har tagit fram och är alltså ingenting som måste följas. Enligt grundlag och offentlighetsprincipen är alla muntliga domstolsförhandlingar öppna för allmänheten så länge de inte är sekretesskyddade, med andra ord, ingen av ovanstående medier eller nätsidor gjorde något brottsligt i de personprofiler som publicerats. Via allmänna handlingar via t.ex. skatteupplysningar kan man, med små medel, lätt ta reda på mer om de häktade och offret.

Jag förespråkar de pressetiska reglerna och jag tycker därav att det är bra att seriösa mediegranskare som t.ex. timbro.se existerar. Det känns bra att journalister, i dagens digitaliserade samhälle, har ett extra öga på sig för de frestelser att publicera lättillgänglig information som många gånger kanske är irrelevant.

Avslutningsvis vill jag bara påpeka att jag tycker att det i vissa fall kan vara befogat att publicera t.ex namn eller bild. Ett sådant fall är när rättsväsendet önskat hjälp från allmänheten att t.ex. identifiera en brottsling eller ett annat då brottslingen blivit dömd för grovt brott. Media är en byrå som samlar relevanta, aktuella händelser och nyheter, inte en domstol.